Korean Novels

A    B    C    D    E    F    G

H    I    J    K    L    M    N

O    P    Q    R    S    T    U 

V    W    X    Y    Z

KN: G

God of Music

Translation status: On-going

Rating: ★★★★

Links: 1 2 

Summary:

A minus’s hand that fails every singer he put his hands on, Kang Yoon.

He meets his death after being chased by loan sharks, losing his beloved sister and his everyday life.

However, with those 10 years earned through coincidence…

In his new life, he will walk the path to the best planner.

3rd rate or 1st rate, through his hands, they will become legend!! –Novel Updates

Personal comment:

OMG, this sort of book is totally my type. I love the MC he's just so… my type.

God of Cooking

Translation status: On-going

Rating: ★★★★

Links: 1 2 

Summary:

30 years old Jo Minjoon had always wanted to become a chef. However, he started his culinary career late in life and is chopping onions at a restaurant. Regretting his life choices, he wishes he could go back and change it all and falls asleep. Meanwhile, someone is willing to give him another chance and send him back in time. How will he use his new powers obtained from this mysterious being? –Novel Updates

Personal comment:

Seriously if there is someone this good at cooking like him I would marry him like… snap!

E? Heibon desu yo?? Chapter 2 –Swedish

Jag heter Liliana La Oliviria.

Dessutom, i mitt förflutna, hade jag ett till namn.

---Tachibana Yukari---

På grund av bilolycka avslutades mitt liv som Tachibana Yukari och mitt live som den unga Liliana började.

Eftersom att jag kom till det nästa livet med ett annat ansikte verkar det visst som att jag har reinkarnerat.

Och det har skett medan jag fortfarande behöll mina minnen från mitt gamla liv som Tachibana Yukari.

Mer än så världen verkar inte vara jorden utan ett parallellt universum.

Alltså kvinnan jag såg tidigare är min mamma i den här världen.

Först kunde jag inte acceptera verkligheten så jag bara fortsatte att gråta. Hur som helst, situationen skulle inte förändras hur mycket jag än grät.

Därför bestämde jag mig för att acceptera mitt öde. 

Dessutom när jag grät fortsatte min mamma och pappa krama mig medan de såg bekymrade ut. 

De strök mig försiktigt. 

Självklart blev jag berörd av deras ödmjukhet och innan jag visste ordet av det, hade jag accepterat mitt nya liv.

Hur som helst, för en 16 åring att vara en bebis är smärtsamt.

Det var det enda saken jag inte kunde stå ut med.

Jag avskyr absolut detta.

Det var en del av mitt liv som jag försökte glömma bort så mycket som möjligt. 

Dock den del jag det svåraste med var språket.

När jag lyssnade på språket här, från mitt perspektiv som någon som vet det japanska språket, lät det bara som ett utländsk språk.

Här använder de ett annat språk från vad som används på jorden.

Något lägligt som att japanska vore ett uråldrig språk som inte talas längre här, hände inte. 

Jag var ofta tillsagd i mitt förra liv att bara av att leva utomland skulle man kunna lära sig språket bara sådär, men det verkar bara vara en vantro. 

Ett barn som börjar med att inte känna till något språk måste bara lära sig att förknippa ordet "äpple" med ett äpple som hon ser.

Men när jag såg ett äpple, likt när jag översätter ord från japanska till engelska, föknippade jag automatiskt det med det japanska ordet "ringo" (äpple).

Mina minnen från mitt förra liv blev ett förhinder.

Att lära sig ett nytt alfabet var detsamma.

Jag kunde inte prata förrän jag blev tre, även om jag hade ett litet barns flexibla hjärna.

Och orden jag kunde uttala var ingenting jämfört med mammas och pappas ordförråd.

Jag kände inte till så många.

Mamma och pappa var orolig och spenderade en avsevärd tid med att prata med mig.

På grund av det fick jag till slut tandfeber

Man brukar ofta skämta om att tandfeber är ett resultat från när unga barn använder sina hjärnor för mycket, men den riktiga anledningen är att yngre barn har svagare immunförsvar.

Hur som helst, anledningen till varför att jag fick tandfeber är utan frågan på grund av att jag överhettades på grund av psykisk överbelastning.

Sakta började de utspridda bitarna av kunskapen att pussla ihop sig, vilket förvandlades till språk.

Och precis så kunde jag till slut börja språket vid 7 års åldern.

Tills de tiden fick stackars jag återkommande feber.

Nuförtiden har jag helt förenat japanska och det språket som uttalat och kan fritt manipulera dem.

Bra gjort av mig

Det var alltså runt den här tiden jag förstod min egna läge.

Tydligen var jag en dotter till en adelsman och en greve dessutom!

Eftersom jag är en dotter till en greve borde jag leva ett lätt och tryggt liv.

…Hmm?… Är inte vårt hus lite fallfärdig?

E? Heibon Desu you? Chapter 1 - swedish

När jag vaknade upp såg jag att jag var i ett rum jag aldrig sätt förut.

'Eh? Var är jag?'

Samtidigt mindes jag att jag blev påkörd av en bil.

'Jaha, jag… hamnade i en olycka.'

Bilen kom mot mig med en avsevärd fart så jag trodde seriöst att det var över.

Trots det överlevde jag som förväntat.

Utan tvivel har jag gjort mamma orolig.

Jepp, jag måste ordentlig be omförlåtelse till henne.

Jag undrade ifall det här var sjukhuset men möblerna var sådana man uppenbart inte hittade på sjukhus.

Till att börja med försökte jag röra mig men för någon anledning kunde jag inte. Först trodde jag att anledningen till varför jag inte kunde röra mig var på grund av att jag hade brutit mina ben och revben under olyckan, men konstigt nog kunde jag inte känna någon smärta alls.

'Va? Jag måste kolla min kropp!'

Jag försökte röra mina händer för att kolla min kropps kondition.

'Wow, jag kan röra min händer!'

När jag gjorde det hamnade väldigt små händer inom mitt synfält.

'En bebis här?'

När jag stelnade hörde jag skrockande från någon.

Plötsligt tittade en 20-något år gammal vacker utlänning på mig med ett leende.

'Varför är det en utlänning här???'

「＊☆〇℃¢£。§●▽⊇♯≒∃∠≪⊥⌒∇≡∝∽〜」

'Vad är det hon säger---!'

Det är uppenbart inte japanska.

Snarare, om det var japanska, då nekar jag till mina 16 år som japansk person.

'Engelska?' 

Men jag känner inte igen något av orden.

Kan det vara att på grund att hon är en naturlig talare pratar hon för snabbt för mig att kunna förstå?

Eller mer viktigare, vad är det här för situation!?

För att kunna förstå situationen stirrade jag in i den vackra kvinnans bärnstensfärgade ögon. Vilken vacker färg…

Medan jag blev förtrollad av hennes ögonfärg märkte jag ett litet barn som reflekterade i hennes ögon.

'Va? Ett barn??'

Skönheten stirrade rakt mot mig.

Självklart fanns det inget barn mellan oss

「Waaahh---!? 」
（Vaaaaaa---!?）

E? Heibon desu yo? prologue - swedish

Hej, jag heter heter Tachibana Yukari.
Jag är en vanlig gymnasietjej som går i ett kommunalt gymnasium.
Jag växte upp utan min pappa och min mamma har uppfostrat mig själv.
Min pappa dog i en trafikolycka innan jag föddes.
Under den tiden blev min mamma känslomässigt sjuk och tydligen hade hon bestämt sig för att abortera bort mig.
Hur som helst, det fanns alltid folk som omgav min mamma.

Släkt, vänner och hennes kollegor var oroliga.
Främst av allt, jag som alltid var inuti hennes mage.
Berörd av den godheten hos alla återfick mamma sin vilja att leva och födde mig.
Hon gav mig också ett vackert namn.

------Yukari------

"Yukari" betydde att jag var ämnad att bli född av henne (ord: 縁 = Ödet; En mystisk kraft som förenar folk tillsammans.)

Kopplingen mellan en person och en annan.

Min mamma önskade att jag skulle uppskatta de saker genom att ge mig det här namnet.

Mamma sade det till mig, medan hon såg lite generad.

Mamma, tack så mycket.

Och slutligen, hejdå, mamma…

Det verkar visst som att jag brås på pappa mer än vad jag trodde…

Idag… blev jag påkörd av en bil.

Jag önskade att min mamma kan ännu en gång bli läkt av förbindelserna mellan folk så att hon kan inse att hon inte är ensam.

Det var det sista jag mindes som Tachibana Yukari.